Sex musiker från HBTQIA+-communityn delar med sig av vad de har lärt sig under karriären och om att lyfta fram sin identitet i musiken.
Ingen konstform är lika personlig som musik – den kommer från dig, dina erfarenheter och ditt perspektiv. Och om du är en HBTQIA+-artist vet du redan att det kommer med sina egna utmaningar och möjligheter. Vi pratade med Troye Sivan, Big Freedia, Hayley Kiyoko, Sam Smith, Becca Mancari och Joanna Sternberg för att höra om några av de bästa råden som de någonsin fått – eller gett – om att vara stolt över sin identitet i sin musik.
Hayley Kiyoko: R-E-S-P-E-K-T
“Som ny artist – [och] du kan vara ´ny´ i flera år – måste du alltid bevisa att du är värd något”, säger popfenomenet Kiyoko. “Jag tror att som kvinna och också som queerkvinna i det här sammanhanget kan det vara väldigt utmanande att bara kunna respektera dig själv och dina behov. Och att också förstå att du inte är den bästa artisten i världen, så du kommer inte bara att få allt serverat på ett silverfat. Och till och med om du är det kommer det alltid att finnas utmaningar som du måste övervinna.”
En gång frågade en annan musiker henne vilket ämne hon var mest rädd för att inkludera i sina låtar, vilket ledde till en uppenbarelse. “Jag tänkte ‘Åh är det det jag borde göra, att faktiskt berätta sanningen för dig?’” , säger hon. “Jag har lagt så mycket tid på ‘dig’ och ‘honom’. Jag har älskat kvinnor sen jag var fem år, så det hjälpte mig verkligen att hitta mitt syfte som artist. Jag förstår inte varför det tar oss så lång tid [att förstå] att våra största styrkor som människor är våra utmaningar, våra mål, våra drömmar, sakerna som vi vill förändra. Det är det som gör oss så unika.”
Troye Sivan: Var precis så högljudd som du vill vara
“Jag fick ett dåligt råd från någon som jag verkligen, verkligen älskar och verkligen, verkligen respekterar och inte arbetar med längre”, säger den australiensiska sångaren/skådespelaren Sivan i vår Best Advice-podd. “Det var i grund och botten att ‘Du kan vara homosexuell, men måste du trycka upp det i ansiktet på folk?’ Och som tur var, på något sätt … det var kanske på grund av stödet från min familj, hade jag den inre styrkan att veta att det inte var ett bra råd där och då.”
Big Freedia: En del vill bara vara negativa
Stöd från familjen var också en viktigt faktor i hur Big Freedia hanterade homofobi när hon växte upp i New Orleans och var på väg att bli Queen of Bounce, där hennes stolthet har en central roll i hennes artisteri. “När människor började kalla mig olika skällsord och reta mig brukade min mamma alltid säga att ‘så länge de inte rör vid dig kan de säga vad de vill’”, berättar Freedia i vår Best Advice-podd. “Om de kallade mig mes eller b-g eller vad de nu kallade mig, sa jag tack. Och de visste inte hur de skulle svara på det … och det satte stopp för hela grejen.” En del av den styrkan hos henne kom från att vara sann mot sig själv utan att be om ursäkt för det. “Du kan inte såra mig eftersom jag vet vem jag är.”
Becca Mancari: Sjung
För Becca Mancari, en singer/songwriter från Nashville, såg familjeförhållandet mycket annorlunda ut. “För människor som är queer och går igenom mycket trauma när de kommer ut – för mig åtminstone – i flera år kunde jag inte göra annat än att försöka överleva”; säger hon. I låten “First Time” inspirerades Becca Mancari under 2020 till att skriva om att komma ut direkt i musiken. Hon tycker erfarenheten var “nästan som att uppfostra sig själv på nytt, älska sig själv som barn och gå vidare”. Samma dag som låten släpptes säger hon att hon “fick panik. Hela den här skivan är som att vända blad, där jag frågar mig själv: ‘Hittade du vägen ut? Är du okej? Och om du på något sätt måste lämna hela din värld bakom dig – hur hittar du till nästa?’”
“Mottagande [var] fantastiskt. Folk har hört av sig och sagt: ‘Jag förstår, tack’. Till och med föräldrar har hört av sig och sagt: “Jag förstår inte mitt barn som är trans, mitt barn som är queer, men jag vill göra det. Jag vill inte stöta bort dem.’ Det är mycket att ta in. Jag visste inte att jag tog på mig det ansvaret, men jag undrar, som artister, finns det ett bättre tillfälle att göra musik som kommer att hjälpa till att förändra världen?”
Joanna Sternberg: Genre och genus
“Det är mycket svårare att försöka bli musiker inom klassiskt eller jazz när man har [könsneutralitet] i åtanke”, säger låtskrivaren och multiinstrumentalisten Joanna Sternberg. “Om jag framför låtar av Irving Berlin eller Cole Porter eller till och med Thelonious Monk … den är från en tid när det inte fanns särskilt många offentliga transpersoner, om alls. Den kommer från en mer homofobisk, annorlunda tid. Och traditionen på spelningarna är att du bör bära klänning och sminka dig om du är en tjej.” Sternberg säger att hen har utsatts för diskriminering från bandledare eftersom hen inte klär sig som ett sexobjekt. “De ser mig, de har ingen nytta av mig, de vill inte ha sex med mig – så varför är jag där? Det här låter hårt, men jag vet att det är sant.”
Sam Smith: “Våga mycket”
“Det är synd att människor som är queer, och speciellt kvinnor, måste kämpa för att få tillgång till [produktions]rum. Och förhoppningsvis blir det bättre och bättre nu”, säger hitmakaren Sam Smith, som identifierar sig som ickebinär. “Säg bara vad du vill säga. Säg hur du känner. Du har lika mycket rätt att vara i de här rummen som alla andra.”